det här med att vara defensiv & samtidigt "taking offense" är ingen bra kombo. jag får kämpa dagligen för att inte spela defensivt spel samtidigt som jag tar "offense". i andra termer: stolthet samtidigt som man tar illa vid sig jämt.
varför ska det vara så svårt att vara ödmjuk & spela fair. måste man bygga murar alltid? det skräpar ner atmosfären & känslan omkring.
har jag anledning till att "taking offense" dvs, ta illa vid mig? måste jag då välja stolthetens väg. nej. jag kan sänka alla mina gards & ödmjukt sansa situationen.
det är en enorm skillnad på att möta en stolt person & en ödmjuk person. det märks ganska fort.
jag önskar att jag för alltid kunde stanna ödmjuk. för det är egentligen det starkaste vapen man kan beväpna sig med. om man nu upplever att det är "krig".
i ett äktenskap får man träna på detta, i stort sett varje dag. på jobbet, i skolan, bland familj, vänner. vill man inte träna- fine. vill man växa - träna dig. sänk dina gards, dina stridsyxor & börja ödmjuka dig.
det är fredag & egentligen har jag inte så mycket vettigt att säga. förutom att jag gillar ödmjukhet. inte falsk ödmjukhet, utan riktig. den som är på riktigt. den som förändrar en relation. den som styrker, den som man växer av, går vidare av. ödmjukhet.
yes p l e a s e.
gud är god. bara god.
happy friday!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar