att få ge upp.

veckan har varit lång, fast ändå ultrarapid. jag försöker hålla ögonen öppna för sanningen, men vardagen sliter i mig. därför kunde veckan inte avslutas på ett bättre sätt. vi gav upp vardagens slitningar & skrik. vi riggade upp i vårt stora vardagsrum & började spela in lite låtar vi har gjort. det är musik & texter som är till gud från oss. böner, tankar, kärlek, lov & pris. det är inte svårare än så. 

tobias & mitt hjärtas sånger & melodier. inspelat.

jag skrev en låt för inte så länge sedan på piano, som jag så gärna vill spela in. men, det hann vi inte med igår. vi började gäspa för mycket. 

kanske en annan fredag, sådär spontant. det ser jag fram emot. det absolut bästa med att vara gift är att man får göra så många härliga saker tillsammans. vi har verkligen musiken gemensamt & även om vi talar olika musikspråk ibland, så är det en sådan förmån att göra sådant tillsammans. jag älskar honom. 

äventyret fortsätter.

ikväll blir det parmiddag & imorgon ska jag leda lovsång i kyrkan. jibi!

ciao for now.
emma.

i dreamed a dream

jag har försökt att sjunga en dramatiskt, tragisk, yet so beautiful musikalsång. den får mig att gå in på en teaterscen & sjunga hjärtat av mig. så gör musik med mig ibland. 

sången heter "I dreamed a dream" från Les Miserables. jag tycker jag gör ett rätt bra jobb. jag är ingen musikalartist men jag kan låtsas att jag är det. smart va!

jag utmanar mig själv med att sjunga i genrer jag vanligtvis inte sjunger i då & då, & oboy vad intressant det är. jag hittar nya saker i min röst & tycker det är riktigt roligt. 

min cykeltur var very good. solsken, musik i lurarna, lagom motvindigt. 

jag hade en sångdate med min isländska vackra vän tidigare idag. det var så lyckat! vi börjar verkligen bli riktigt duktiga cvt-pedagoger, if i may say.  

hon gör mig glad. 

det är en frihetskänsla att cykla. så, gör det ofta.


ciao for now.

 

boom.

känner du igen dig? du vaknar upp en morgon, lördagsmorgon för att vara precis. du känner dig för en gångs skull utvilad, lugn & redo för dagen efter en god kopp kaffe. du börjar tänka ut lite saker du skulle vilja göra under dagen & kommer på att - träffa vänner vore det absolut bästa! du börjar smsa dina vänner & väntar ivrigt på positiva svar som "jaa, jag kommer!" "åh vad mysigt, när ska jag komma?" istället kommer det "jag är upptagen idag" & "en annan dag!" 

boom. 

alltså, det är inte så att jag faller ihop & gråter. men, visst känns det lite tråkigt. jag vet hur det är att vilja något, men man kan inte. so NO HARD FEELINGS! jag gillar dem skarpt ändå.

vi kommer att ses en annan dag, det är jag helt säker på. vänner gör så. ses & pratar. 

jag kan inte påstå att jag är så värst vidare bra på att göra det, men idag gjorde jag ett försök. & det försöket får lyfta sina vingar en annan dag. 

så, idag blir det en cykeltur. tvättning, skype-ning med isländskan of my life, trädgårdsplock ja & kanske en & annan pluggtimma. den sistnämnda är pretty much lägst ner på listan... typiskt. 

om jag inte hade så förjordat ont i ryggen skulle jag kanske gräva upp en skatt i min stora trädgård eller ngt. men, det får räcka med att plocka äpplen. 

ciao for now.

humiliated or humility?

det här med att vara defensiv & samtidigt "taking offense" är ingen bra kombo. jag får kämpa dagligen för att inte spela defensivt spel samtidigt som jag tar "offense". i andra termer: stolthet samtidigt som man tar illa vid sig jämt. 

varför ska det vara så svårt att vara ödmjuk & spela fair. måste man bygga murar alltid? det skräpar ner atmosfären & känslan omkring. 

har jag anledning till att "taking offense" dvs, ta illa vid mig? måste jag då välja stolthetens väg. nej. jag kan sänka alla mina gards & ödmjukt sansa situationen. 

det är en enorm skillnad på att möta en stolt person & en ödmjuk person. det märks ganska fort. 

jag önskar att jag för alltid kunde stanna ödmjuk. för det är egentligen det starkaste vapen man kan beväpna sig med. om man nu upplever att det är "krig". 

i ett äktenskap får man träna på detta, i stort sett varje dag. på jobbet, i skolan, bland familj, vänner. vill man inte träna- fine. vill man växa - träna dig. sänk dina gards, dina stridsyxor & börja ödmjuka dig. 

det är fredag & egentligen har jag inte så mycket vettigt att säga. förutom att jag gillar ödmjukhet. inte falsk ödmjukhet, utan riktig. den som är på riktigt. den som förändrar en relation. den som styrker, den som man växer av, går vidare av. ödmjukhet. 

yes p l e a s e. 

gud är god. bara god. 

happy friday!

song to jesus.

when You come, everything changes 
when You come, everything changes
when You come, everything changes

so please come. Please come
break all my walls
so please come. Please come
catch me as I fall

when You come, I can see clearer
when You come, I can see clearer
when You come, I can see clearer

so please come.
won't you just show up, cos' when You do, everything changes.

jag har under mina tjugosex år insett att jag har många brister. jag har också många talanger, dolda & ute i det fria. men, något som är riktigt klurigt måste ändå vara en brist som egentligen är en gåva eller, talang om man nu vill. det kanske oftast är så att det man är bra på kan bli något som sätter snavben på en då & då. 

jag ska inte dra ut på det. ok - jag är väldigt EFFEKTIV. det kan också beskrivas som att "det går undan när det väl sätts igång", "får mycket gjort på kort tid" osv... sådan är jag. om jag gör något, gör jag det effektivt. jag är inte så bra på att göra saker långsamt. därav mitt lilla korta tålamod (en annan brist som kan vara bra att ha ibland, men det är en annan historia) det kan vara gener, det kan vara intresse, det kan vara gåva. hur som helst! det jag märker är att många som inte har denna egenskap tycker det är ganska jobbigt att vara med mig. det är inget som sägs öppet, men något jag kan känna av ibland. det stressar människor, jag & min effektivitet. jag menar ju verkligen inget illa, men ändå upplevs nästan en provokativ känsla. ibland är det baktanken också... to be frank. sorry!

& jag erkänner att tanken slår mig många gånger, att "varför går det inte undan för?!" "varför är hon/han inte så EFFEKTIV?!" jag blir stressad när det inte går undan! hallå?! 

well.... jag har börjat förstå att jag måste börja släppa lite grann på mina förväntningar. bara för att jag har supermånga effektivitets-knappar på mig själv jag kan ställa in hur jag vill, betyder inte det att jag kan förvänta mig det av resten. tobias till exempel -min man. han är väldigt organiserad, hyfsat lagom svenne-effektiv som tar allt i sin egen takt, vare sig det är att betala räkningarna, sätta in disken i diskmaskinen eller handla eller köra bil. han gör inte som jag, & det är ok! det betyder inte att jag inte blir tokig ibland i trafiken, eller får krupp när han ska "bara handla lite på vägen hem.." jag behöver ta mitt kloka huvud & banka in att alla är inte effektiva på samma områden som jag. jag vet själv hur det är att vara med människor man känner sig obekväm med. jag vill inte vara en person som man känner sig obekväm runt ikring. jag vill att människor ska kunna känna sig avslappnade, sig själva, trygga, you name it!

det bästa är då min egenskap, min gåva får utlopp & blir uppskattad. det blir den väldigt ofta, så tro inte att jag inte vill vara effektiv. jag gillar det. oftast. 

well, anyway. just a thought. har du en talang som är hälften brist & hälften talang? eller kanske inte ens hälften, utan mer 80/20 ?.... 

jag är hungrig. dags för käk.

/mrs cervin