child, you are the apple of my eye.

alltså, att kräkas är ingen hit. fast, när det väl är gjort är det sådan befrielse. nästan som om man får vingar. tills.. man måste kräkas igen & man tappar andan för att det blir så jobbigt. men, lyckligtvis så kommer känslan av befrielse tillbaka... så småningom. jag har nu nästan helt återhämtat mig från sjukan. jag hade så ont i min kropp igår att jag fick byta sida var & varannan minut för det gjorde så ont. när tobbe klappade på mig så gjorde det ont. konstigt det där med feber. verkligen inget jag önskar någon. jag sov bort det värsta tror jag under dagen, & inatt har jag sovit tungt så idag är jag tack & lov piggare & kan till & med gå ordentligt & faktiskt ätit frukost. vi som skulle ha en sådan trevlig helg med besök från sthlm & allt. nåja, det får bli en annan gång.


men vet du vad? gud är helt fantastisk. jag älskar att jag känner honom.


hoppas att du mår bra, vem du än är. även om du inte tror på gud, så tror han på dig.
alltid.

/emma