i'm burning over.

jag förstår inte riktigt vart mina helger tar vägen. eller tiden överhuvudtaget. idag frågade en mig på jobbet hur gammal jag var. jag tänkte efter.. sen kom jag på. 23? tjugotre? jag förstår inte. & snart är jag tjugofyra. tur att jag ska börja plugga, annars hade jag nog fått gå i terapi. jag hajjar inte den där grejen med ålder egentligen. jag antar bara.. att jag skulle vara någon annanstans vid det här laget. inte i plats-någon annanstans. bara någon annanstans i livet. eller? jag kanske har stått stilla utåt men inuti har jag kommit långt. nej, jag har inte stått stilla. det vet jag. rör mig hela tiden. med dig.

idag slog det som ett slag mot ansiktet- igen. vårt hus har en särskild doft. & även om nära & kära säger att dem inte tänker på det längre, & att det inte är så farligt som det var i början så tänker jag på det. om vi bara kunde få igång bergvärmen. då skulle det ordna sig. då skulle doften gå ur. jag har ingen förväntan längre, tyvärr. jag vill inte ens säga att "nu är det nära". det blir aldrig som man tänkt sig. fast, nog vet jag att det i slutändan alltid ordnar sig. det är ingens fel, det bara dras ut på tiden hela tiden. & det är så tråkigt att gå runt att känna en doft i sina kläder som inte är ens egen, om du förstår. ? världslig sak.. tänker du. tänker jag. säger karlsson på taket. jo, kanske. en världslig sak trots allt.



ikväll har jag lyssnat på nerina pallot. hon är bra.
ciao.