i can hear it calling my name.

otillräckligheten. det som får mig att stanna upp, se mig omkring & inse hur fruktansvärt otillräcklig jag är. igår så råkade jag slå på tvn när en dokumentär visades om en finsk-svensk kvinna som tillbringat en tid i bolivia för att stötta ett projekt om att utbilda barnmorskor. ett yrke som försvann för ett antal årtionden sedan för att manliga läkare kände sig hotade av kvinnorna. men nu ska det starta om på nytt eftersom att det är så många mammor som dör efter förlossningar pga de är rädda för läkarna på sjukhuset & väljer därför att föda hemma. vilket ofta leder till infektioner & senare..död. HEMSKT! HEMSKT! HEMSKT! men det är detta som har lett till att man inte längre rycker på axlarna utan man väljer att göra något. det var verkligen berörande att se denna kvinna & hennes hjärta för människor. & där satt jag i min soffa. världens känslor om att vilja förändra, att vilja hjälpa. men istället bara förkrossad över min otillräcklighet. jag brukar be för människor som jag ser på tv som jag bara vill vara hos på en sekund & hjälpa dem, ge dem allt jag äger bara för att de ska slippa lida. & jag vet att gud hör mina böner, men visst lämnas man av känslan - otillräcklighet.
när jag var elva såg jag en dokumentär om barnen i nigeria som hamnar på gatan. det var väl då jag insåg hur orättvist det är & jag undrade varför inte jag föddes i nigeria istället. ? jag kommer ihåg att jag undrade varför folk inte verkade bry sig? varför det bara logs vänligt & rycktes på axlarna. & nu förstår jag väl varför. otillräcklighet. nåja, det finns mycket man kan fundera över. jag vet iallafall att jag kommer att förföljas av detta om jag inte gör något. till en början tänker jag att jag inte har något att ge.. men det har jag. det har du med.

såklart att man kan bli bitter av sånt här. väldigt bitter. men det är viktigt att tänka gott om sverige & väst också. kan vara svårt, men det är jätteviktigt att känna tacksamhet. bitterhet är inga lätta grejer. var tacksam! när man får perspektiv på saker, det är då man lär sig att leva.
& nej, detta är inget tal jag ska hålla på någon gala.

förutom att ge min dag till gud (hur lustigt det än låter i dina öron), ska jag städa huset, titta på en film (eftersom att jag är ledig idag & det måste firas), gå en promenad & senare ikväll ska vi bli bjudna på mat av vår vän Sigge, fast i vårt eget hus. det blir hemmagjord sushi av sushi-kocken själv. spännande! jag som lovade mig själv att aldrig mer äta sushi. men i förändringens anda så visst. jag provar väl igen då. (hi)


ciao.