idag skulle jag kunna sitta här länge & skriva av mig de allra senaste grubblerierna jag har/haft. men, det tänker jag inte göra. bara lite..
vet du den här känslan.. alltså, kan du känna igen dig?
att när man trodde att det var omöjligt att det skulle kunna bli tajtare/värre så blir det ännu tajtare/värre.
jag känner till den känslan & erfarenheten. mer än vad jag skulle vilja.
but hey, life's a journey.
en annan grubbelgrej är det här med tävlingar. vi människor tävlar en hel del utan att vi egentligen är medvetna om det. igår upptäckte jag en sak som jag kände var mindre kul. det kom lite som en minichock, typ som att självförtroendet fick ett stick, som hade med en annan medmänniska att göra. inget speciellt egentligen, men det var ändå lite sådär du vet... man ville typ gråta en skvätt men man insåg att fy vad töntigt. skärpning!
efter en stund insåg jag att jag började tävla i mitt huvud. jämföra mig & spekulera.
& att ge upp & förstå att -men skitsamma, du behöver inte vara bättre- fanns inte ens i närheten kan jag säga. jag började genast klanka ner på mig själv, tyckte att jag var sämre, gjort ett sämre jobb & du vet. massa sånt!
jag kunde inte släppa det.
tills jag gick & la mig igår. jag la mig ner, började gå igenom alla tankar igen & insåg att..
men hallå. jag orkar inte tävla. det är okej.
jag började faktiskt till & med börja tänka att min likvärdiga medmänniska kanske har en annan egenskap hos sig som är mer lockande & kanske bättre. jag kände mer & mer glädje för det, istället för att tävla. jag blev glad för dennes skull. helt ärligt så gick detta tävlandet över & jag kunde somna lugn & icke jämförandes.
& jag tycker inte detta är speciellt heroic, men visst är det roligare att kunna tänka så än att gå runt & betvivla sina egenskaper & tävla.
"sometimes you gotta lose to win"
jag är mycket väl medveten om att du också har känt såhär ett flertal gånger, så försök inte komma undan.
vi människor är väldigt duktiga på att tävla & jämföra oss med andra.
let's make a change.
alison krauss har en enastående fantastisk röst som är som honung såhär på förmiddagen för både hjärna & själ.
otroligt.
jag skulle vilja säga en sista sak.
hejdå.
Intressanta tankar. Jag tävlar alltid. I allt. Men det håller jag tyst om :-). Men det är en drivkraft också att komma framåt, bara man håller balansen med att acceptera på samma gång. O så måste man ju glädjas med andras framgångar, men en sak behöver ju inte vara den andras motsats.
SvaraRadera