jag känner för att skriva. fast, problemet är att jag vet inte om vad. jag skulle kunna skriva om vad som helst egentligen. om min vecka, om en rolig händelse, om framtiden, om dåtid, om en vänskap, om ett minne, om hur tråkigt det är att laga mat.
men jag verkar inte komma på något.
men något jag har kommit på är att min sommar blir ovanligt lång det här året, vilket för mig är en sådan otrolig blessing att jag knappt kan fatta det. jag är en sommarmänniska. jag älskar värme, jag älskar sol. jag älskar sommarkläder mer än vår & höst. jag trivs när det är andra årstider också, men sommaren är min årstid.
varför blir den så lång? jo, för att .. well. svenska sommaren har varit freakin amazing & pågår as we speak i detta avlånga land. & det är september? helt sjukt bra. & om några veckor sticker jag iväg till ett annat land som inte är så avlångt utan mer brett, & där - där är det också fortfarande sommar! vilket betyder att jag kommer ha sommar ända in i oktober. gode tid! så lång sommar har jag nog aldrig haft. kanske kommer vintern kännas lite mer human detta år... hoppas kan man ju alltid göra.
det är för bövelen inte mer än rätt att jag får såhär lång sommar, med tanke på hur långa vintrarna är varje år. sådetså.
åh, vad jag ska tänka & minnas min långa sommar när jag fryser tårna av mig sen i vinter. mmmmm....
imorgon kommer det lite vänner hit till mig. det ser jag fram emot. jag ska kalasa till det riktigt ordentligt, tänkte jag. jag köpte till & med rosor idag. rosa, av alla färger. jag gillar rosa. på blommor.
annars ska jag bara försöka att ta det riktigt lugnt.
ciao for now
emma.