goui joui mushi slushi

det skulle vara orden som beskriver min hjärna för tillfället. i några dagar har vi varit iväg på husvagnssemester och Gosh -we like it. sol bad och massa god mat, husvagnsmys om kvällarna, glass i stora lass, läsning i skuggan osv .. men av någon anledning kom jag in på ett par anteckningar som jag har på min iPad som duschade mig iskallt kan jag säga. jag skulle ju plugga i sommar ? jag hade ju tänkt plugga och sjunga...? well. jag har inte ens öppnat boken på sex veckor typ. och om två veckor ska jag till Köpenhamn, redo att servera färdigheter. typ. 

iskall dusch var det ja. 

jag antar att resterande semesterdagar på nästa vecka endast kommer innehålla studier. so be it! just nu är min hjärna som överskriften, anyway. bäst att vänta tills den är riktigt refreshed. 

får be om en övernaturlig kraft som får min hjärna att funktionera rätt med plugg och läxläsning. 

god, lord god almighty. -hjälp mig! 

vill också tillägga att grillen är igång och magen börjar kurra. (ljuvliga doft!)

måsten känns mycket större när magen är tom. det betyder att det inte är hela världen om jag väntar ett par dagar till. 

emma.

therefor, there is no condemnation anymore!

sommar sommar sommar. 

en god vän fick mig på nytt inspirerad till att skriva. "varför slutade jag ens" är det enda som går genom mitt huvud. 

våren är lika med ett stort fett sträck. aldrig mer! våren 2013 var den svåraste på länge. jag vill aldrig tillbaka. just därför är jag så tacksam för sommaren. sommaren är min frizon, som för många andra svenskar. sommaren är min nystart. har alltid varit så länge jag kan minnas...en säsong av vila. innerlig vila och fysisk vila. och helt plötsligt, mitt under alla varma ljumma vindar börjar min kreativitet komma tillbaka, som så länge dämpats och tryckts under ytan av tusen miljarder onödiga anledningar som svävat över mitt huvud.

jag mår som allra bäst under sommaren. det är som om hela mitt väsen vaknar till liv. sanningar väcks till liv, som egentligen är bergsgrunden i mig. att jag har en fader i himlen som älskar mig. som verkar i situationer hur mörk den är, hur hopplöst det än känns, så gör han allt för mig, for my good. för mitt bästa. han verkar mäktigt, i alla säsonger. oavsett om jag pausar eller inte. 

men nu vill jag inte pausa längre. nu är jag trött på att stå stilla. och varje gång jag säger det till honom, varje gång jag i desperation höjer min röst och säger "gud, jag ger mig" börjar han springa mot mig, och jag hör hur han ropar mitt namn och allt jag kan göra, allt jag vill göra är att gå mot honom. för allt i världen byter jag mot att få honom.

jag är mitt i min semester och jag försöker njuta så mycket som möjligt. jag lever varje dag i nuet. cyklar, äter godsaker, skrattar, läser, umgås, inreder, skapar ordning(städar), ser film, sover ut på morgnarna. 

vi har mycket kvar, bland annat att husvagnscampa på bästa stället i sverige, vårt egna lilla smultronställe.  

nu ser jag framåt. framåt med hopp. vila är bästa medicinen. sommar är min medicin. thank you God! 

emma.