

onsdag.
& allt skulle kunna vara så bra. allt skulle kunna vara så njutbart. istället är allt förvirrande, ängsligt & tröttsamt. jag försöker, i do. försöker vadå? jag vet inte riktigt vad det är jag försöker med, men tydligen & uppenbarligen går det inte särskilt bra.
om jag fick en önskan här & nu skulle det vara en ljummen sommarmorgon, mitt i en äng under ett träd, filt, en bok, jordgubbar & grädde & framför allt - tystnad. inga katter som springer runt, inga grannar som klipper gräset, ingen mobiltelefon som ringer, inget alarm som påminner en, ingen huvudvärk, inget "jag ska bara". ingenting. bara jag, jordgubbar & tystnad.
man tror att man har kollen att inte ha kontrollen, men så helt plötsligt är man där igen. har allt under kontroll & helt frivilligt tagit på sig för mycket. eller så känns det bara så för att man försöker så nedrans. försöker vadå? jag vet inte men uppenbarligen går det inte särskilt bra.
hej & hå. bara lägga sig ner igen & lägga ner allt. allt a l l t. samma visa om & om igen. men rätt så otroligt fascinerande att... det aldrig tar slut på nåd! ibland tänker människan (jag) att nåd är något slags poängsystem. man kan liksom "använda upp" eller, "ta slut" på sina nådepoäng. ack ack, så fel. nåden tar aldrig slut. så sluta stressa som om den skulle det!
tack & lov för Din nåd.
tack & lov för jordgubbar & drömmar.
tack & lov för fotboll som snart ska spelas.
tack & lov för onödigt inlägg.
ciao.
strawberry swing.
& allt skulle kunna vara så bra. allt skulle kunna vara så njutbart. istället är allt förvirrande, ängsligt & tröttsamt. jag försöker, i do. försöker vadå? jag vet inte riktigt vad det är jag försöker med, men tydligen & uppenbarligen går det inte särskilt bra.
om jag fick en önskan här & nu skulle det vara en ljummen sommarmorgon, mitt i en äng under ett träd, filt, en bok, jordgubbar & grädde & framför allt - tystnad. inga katter som springer runt, inga grannar som klipper gräset, ingen mobiltelefon som ringer, inget alarm som påminner en, ingen huvudvärk, inget "jag ska bara". ingenting. bara jag, jordgubbar & tystnad.
man tror att man har kollen att inte ha kontrollen, men så helt plötsligt är man där igen. har allt under kontroll & helt frivilligt tagit på sig för mycket. eller så känns det bara så för att man försöker så nedrans. försöker vadå? jag vet inte men uppenbarligen går det inte särskilt bra.
hej & hå. bara lägga sig ner igen & lägga ner allt. allt a l l t. samma visa om & om igen. men rätt så otroligt fascinerande att... det aldrig tar slut på nåd! ibland tänker människan (jag) att nåd är något slags poängsystem. man kan liksom "använda upp" eller, "ta slut" på sina nådepoäng. ack ack, så fel. nåden tar aldrig slut. så sluta stressa som om den skulle det!
tack & lov för Din nåd.
tack & lov för jordgubbar & drömmar.
tack & lov för fotboll som snart ska spelas.
tack & lov för onödigt inlägg.
ciao.
strawberry swing.












